Nyårskrönika

Jag ska väl försöka mig på det här jag också, att skriva en krönika, eller en helt vanlig text, som sammanfattar mitt gångna 2008. Hur det nu ska gå till, utan att det ska bli en hel roman, som svänger från allt mellan dokumentärt och såpadramatik.

Allt började väl egentligen med en människa, en människa som har följt med mig hela året, på både positiva och negativa sätt. Denna människa, T, innebar även att en annan människa, A, kom in i mitt liv. T (och A) träffade jag första gången under julen -07, och det som dessa två gjorde med mig skulle egentligen vara oförlåtligt ur många perspektiv, men då jag inte vet vad som egentligen hände kan jag inte döma någon av de. T är min brors svåger, och vi träffades första gången någonsin på släktmiddagen på julafton, och det var flörtar från första till sista sekund. Juldagen spenderades med alkohol på kvällskvisten och natten, ja, den har jag inget större minne av, bortsett från att jag har sex med både T och A. Vaknar av att det är kokain överallt, att ingen riktigt vet vad de heter och allt är väldigt skumt. Och jag är naken. Dagen försvinner bort och jag tänker på T hela tiden. I början av januari fyller hans syster V år och jag är chaufför. Slutar med att jag spenderar natten, helt oskyldigt, tillsammans med T, i en 15-gradig skrubb i Söderbärke. Dagen efter minns han mig knappt, denna gång på grund av alkohol dock. Ett sms dagen efter säger mig "Ville bara tacka för mysigt sällskap inatt, tror dock att jag var lite för full för att uppskatta dig..." Efter detta hörs vi inte av något mer på två veckor förrän han meddelar mig att han smittat mig... Tack sa jag och sen var det slut på det där. Vi hördes av via sms fram och tillbaka fram tills hösten, då jag åkte till Sthlm och sov hos honom, och åter igen hade sex. Det var bland det mysigaste nätter jag varit med om, men också en av de jobbigaste då jag inte visste varför T gjorde detta, om det var unikt bara för mig eller om han gjorde det av allmänt sug efter en tjej... Citat på morgonen dagen efter "Det var kul att du kom men det är roligare när du går!" Kapitlet med T är absolut avslutat efter det här årskiftet.

Under våren bytte jag jobb, från att ha stått på fabriken i Nora och packat sprängkapslar, till att börja pressa gummi på Trelleborg Sigma. Här jobbar jag i två-tre månader och endast tillsammans med gubbar och trivs otomordentligt bra, tills dess att jag blir för involverad med en medarbetare, J, som visar sig ha nakenbilder på sin 3-åriga dotter i sin mobiltelefon, samt kallar mig för "hooker" inför våra gemensamma kompis. Med hat och förakt i min tankar lämnar jag honom och pratar aldrig mer med honom. Att han var närmare 17 år äldre än mig spelade väl kanske en ganska stor roll till att jag inte attraherades av honom heller. Parallelt med detta träffar jag även O, eller träffar och träffar, vi pratar på internet osv. Träffades en gång, och efter det flyr han. Han gömmer sig i rädslan för att han träffat någon som kan tycka mer om honom än vad han kan ge känslor. Det kommer visa sig att han och S är de två personer som svikit mig mest under detta år.

Första gången jag träffade S var på en fest i april som H bjudit med mig, Anna och Carro till. Jag och H hade kommit varandra mycket nära under denna vecka då han varit hemma i Örebro från Bryssel, och vi hade träffats varenda dag. Carro säger att S är jättesnygg och jag säger att han ser ut att vara runt 12 år ungefär. Ett par veckor senare inleder jag och S ett väldigt intensivt dejtande, dock utan sex på grund av vissa komplikationer som det till sist visade sig hade att göra med att han hela tiden intalat sig själv att han aldrig skulle göra nåt intimt med mig. Hans påstridiga ex är nog den som i dagens läge har fått mig att förstå varför jag ville flytta från Örebro, för hon spred ut falska rykten om mig och fick mitt självförtroende att sjunka till botten. Att jag sedan får reda på att S pratat skit bakom ryggen på mig med våran gemensamma vän gör inte det hela bättre heller. Efter det här bestämmer jag mig för att bryta upp, lämna Örebro, och flytta tillbaka dit där jag vet att jag mår bra. Tillbaka till dalarna, till mitt Smedjebacken.

Det här året har dock varit det året som varit det mest "vänskapliga", då jag i stort sett varje dag har umgåtts med Emelie, Elin, Anna och Carro. Under sommaren hängde vi med Örebro's härligaste killgäng, och det var mycket bad, sol, grillning, kubb och fyra i rad som gällde. Under de första dagarna i juni åkte jag o Johan, aka Dj Hippo, till Tyskland och handlade alkohol. På två dygn hade jag sovit 4 timmar och det var i stort sett jag som körde fram och tillbaka hela vägen, på 23 timmar. Det var nog mitt rekord det här året!

Under hela 2008 har jag knappt jobbat någonting alls på Cherry, och delvis kan jag säga att jag saknar det, delvis inte. Man retar upp sig något så inåthelvete på alla fulla människor och man orkar inte alltid vara som en dagisfröken nattetid. Har gjort ett pass på Harrys i Falun och det var väldigt olikt sig från Örebro.

Efter att jag gjort mitt sista pass på Orica den sista september, tog jag mitt pick och pack och drog till brorsan i Smedjebacken, allt för att bygga upp mitt psyke igen. Och här har jag bott sedan dess, med max en vecka borta under hela tiden. Jag börjar vänja mig vid att bo på soffan nu...

Den första februari flyttar jag till en egen lägenhet, i Ludvika. 54kvm fördelat på två rum och en stor balkong. Där ska det festas o ha det i sommar. Alla är välkomna!

Det som har satt mest spår det här året lär ändå ha varit tiden tillsammans med A. Och det är väl på tiden att jag offentliggör A nu; Alexander Wikström. Mannen som för tio år sedan skar halsen av en tjej i Ludvika, som i somras löpte bärsärkargång i Funäsdalen tillsammans med T och är dömd till 21 månaders fängelse för bl.a. grov misshandel och grova hot. Den man som öppet har dragit i sig kokain mitt framför näsan på mig, den man som har kört bilen som jag frivilligt har satt mig i, även fast jag vetat om att är ordentligt påtänd och inte har något körkort. Mannen som har berättat det bästa sakerna för mig senaste åren, den enda som verkligen har visat mig känslor... Allting som för en vecka sedan visade sig ha handlat om falskhet ända upp över öronen, och troligtvis bara grundat i droger. Allt detta har dock fört mig och min bror närmare varandra, då det har funnits tillfällen då han har blivit tvungen att tvångskrama mig då jag gråtit mig själv hysterisk, efter att jag fått ultimatumet att sluta träffa Alex eller aldrig mer få träffa barnen. Ett beslut som var väldigt svårt att ta, då det vid det tillfället aldrig visat sig för mig att Alex inte var någon bra människa. Hade jag vetat det jag vet nu, det han gjort mot mig, hade beslutet aldrig varit särskilt svårt.

Jag själv som person känner nog att jag har blivit mer självständig nu detta år, och inte lika bekräftelseberoende, då jag har fått bygga upp dessa delar inom mig genom att bo med min familj i många intensiva månader. Att flytta hemifrån vid 15 års ålder var det bästa beslut jag gjort i hela mitt liv, men även kanske det dummaste, då jag aldrig riktigt fått en del i mig som bekräftar att det finns in familj bakom mig som alltid ger mig det jag vill ha...

Nu kan jag inte skriva mer, det tog stopp. Men det kanske kommer något mer snart. Inlägget jag skrev om "En riktigt kompis" häromdagen, hör dock hit. I allra största grad, då Magnus är de nvän som betyder allra mest för mig i skrivande stund. Bäst är han!