Efter att ha varit totaldeppig största delen av veckan så blev jag faktiskt på bättre humör, den enda dagen på året då jag egentligen borde vara depp... Den 15e. Men just då, kom det som en rännil med lycka genom hela min kropp, utan att nåt särskilt ens hänt. Weird det där, känslorna.
Satt häromnatten vid köksbordet och bara grät och grät och grät, på grund utav ingenting, egentligen. Bröt ihop med Carrå på msn, och berättade om allt som hänt mig, och hon sa att det nu känns som att hon känner mig mycket bättre. Förhoppningsvis slipper vi våra små fighter nu, ingen av oss orkar med de och det är så förbannat onödigt... Tack hjärtat för att du lyssnade!
En liten utgångskväll igår då, som dock blev oerhört kort för mig. Tre öl senare kaskadspyr jag och skäms ihjäl. Snäll bror som man har tar min bil och hämtar hem mig. Tack tack... Hur fan kommer det sig att två öl kan ta död på allting i huvudet på en, när fem glas vin två gånger i veckan inte gör det? Kroppen är bra skum ibland...
Körde bakisdag i Ludvika idag med karlarna... Hastigheten var ju inte direkt på topp men det var skönt att inte spendera dagen ensam här hemma i huset. Natten kommer bli hemsk.. Avskyr att sova själv i det här huset, det liksom lever ett eget liv...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar