allting gör ont ända in i benmärgen. hur ska man tackla det här om man inte har förmågan att bara stänga av? hur hanterar man någonting som gör så ont som det här, som gör att det ända man kan göra är bara att gråta. släppa ut all världens tårar ut ur redan svullna ögon. man kan inte försvara sig, för det handlar ju trots allt om sin personlighet, det man ska vara stolt över...
igår kväll bröt jag ihop, för första gången sedan jag slutat träffa Alle, (min underbara, trots allt... fan). man blir huggen i ryggen av någon man trodde skulle ställa upp i vått och torrt, men så fel man kan ha ibland, och desto ondare gör det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar