Hemma hos A nu... Ensam. Han är i Arboga och spelar fotbollsmatch och jag har stentråkigt. Vi var hos Carro igår och drack lite och umgicks. Vid 23-tiden sover A i soffan och jag bestämmer att vi går hem. Slocknade ganska direkt men diverse ringande och smsande i våra mobiler störde sömnen så särskilt utvilad är jag inte.

Hela den här situationen är så komplex och jag försöker verkligen intala mig själv att det är jag, det är jag som har vunnit första priset. Det är jag som får vakna upp tillsammans med honom, det är jag som får hålla hans hand och se hans leende när han ser på mig och det är jag som får får äran att vara i hans tankar. Jag inte hur jag ska förklara känslan, men jag kan inte njuta av den så mycket som det förväntas att jag ska göra. Hur ska jag kunna släppa känslan av henne? Det ska gå, det måste gå.

Vi var ut till stugan en sväng igår eftermiddag. Låg i soffan och kikade ut mot sjön med varsitt par fårskinnstofflor. Underbar tid med varandra var det... Jag njöt hela tiden, av att bara få ligga på hans mage och se honom i ögonen. Ibland måste jag nypa mig själv i armen för att övertyga mig om att jag inte drömmer....

I just can't get myself together
It's the love we make
Every breath we take
I'm a soul in motion

Jag tycker om dig så galet mycket A...