hur är det meningen att jag ska bete mig? ska jag kunna rannsaka mina känslor, ska det inte finnas någon möjlighet till bakslag under tiden. det förstår bara desto mer... det som har fått mig att stänga ute alla känslor jag hade från början, är just Hon, Hon som fortfarande kommer och förstör. vad ska hon finnas för? nåt som kunde ha blivit nåt oerhört bra är bara förstört, borta, trasigt. det går bara inte att ta upp de här känslorna igen, särskilt inte med det hetset som pågår. vissa dagar, vissa stunder, vissa minuter, finns känslan där, känslan av att tycka om någon så oerhört mycket och bara vilja vara nära. men sen poff, så är det borta igen. minnet av att vara förd åt sidan, kommit i andra hand, fungerat som en jävla reserv innan någon kom på hur bra jag var, hur mycket jag betydde. egentligen borde jag bara be alltihop att dra åt helvete, men det går inte. jag vill försöka, jag vill att det ska funka. men det ser mörkt ut...