Jag åkte iväg till det lilla röda huset med vita knutar, som i normala fall brukar vara överfyllt med kärlek. Men gårdagen, den högg rakt in i hjärtat. Den Lilla Tokan bara skrek och hade det så jobbigt, och Päronen var nog de mest opedagogiska jag varit med om. När Den Lilla Tokan hade somnat var det bara skrik och argumentationer om onödiga saker, vilket slutade i att det blir inget av det som komma skall... Jag mår så dåligt när de jag älskar mår så här. Usch. Låt det bli bättre...