Att man än en gång ska bli så himla ledsen, känna sig helt värdelös och bara vilja se ett slut på det här evinnerliga tjafset. Ett tjafs som är helt omotiverat, och inte innehåller någon som helst sanning. Att en annan människa jag häva ur sig sådana elaka jävla ord, och formuleringar som får vem som helst att börja gråta. Jag hatar att vara den som argumenterar emot i en så löjlig diskussion, men jag har inte heller någon lust att stå där och ta emot all jävla skit heller.

Att DU som människa mår dåligt, det vet jag, men att du därför måste stärka ditt eget ego genom att klanka ner på mig, en person du aldrig ens känt och aldrig ens pratat med, övergår mitt förstånd. Du får mig att vilja gräva ner mig, skämmas för att jag är den jag är och aldrig mer visa mig bland folk. Detta helt omotiverat; jag vet ju själv att jag aldrig gjort nåt fel... Men människor med svag självkänsla beter sig väl så här, minsta lilla negativa sak sänker oss till botten.

Du ska fan veta att du har gjort bland det värsta mot en människa som du nånsin kan göra; du har attackerat mig med saker som du inte har en blekaste aning om vad det handlar om. "Jadu om * * *nu behandlade dig såå illa, så var det nog för att du förtjänade det. Ja."
Hur fan tror du att jag ska reagera efter det påstående? Svara dig med ett glatt leende och säga "Tack för att du gav mig insikt i vad jag gjorde för fel när människan slutade prata med mig"? Jag skulle kunna motagera och säga något om att din mamma behandlar dig som skit, vilket du så öppet och starkt yttrat i bloggen, men det tänker jag inte göra, för jag VET att det SÅRAR, gör folk LEDSNA. Men tydligen är det ingenting som rör dig i ryggen, att DU gör folk LEDSNA, genom att säga saker som SÅRAR.

Det jag funderar mest över är hur du kan vara så angelägen att jag ska lämna "Er" i fred om "Ni" nu är så lyckliga; är du rädd för att jag ska förstöra, att jag är ett hot? Annars spelar det väl ingen större roll, eller hur?

Att man ska orka lägga ner så mycket negativ energi på någonting som inte förstör ens tillvaro (vilket det inte borde göra om påstående stycke inte stämmer till punkt o pricka, att jag är ett hot..) är någonting jag inte förstår. Man kan väl finna sig att saker inte alltid är som man vill, men stör det en inte särskilt mycket, så låt det bara vara som det är. Andra människor som finns det gott om, och man kan välja vilka man lägger energi på, men man behöver inte därför hugga de människor man gillar mindre i ryggen, bara för att stärka sitt eget patetiska ego. Nu kastar jag dock lite sten i glashus här känner jag, men är bara tvungen att skriva av mig med det här för att orka släppa eländet. Jag bryr mig inte, men jag klarar inte av att ta emot en massa skit som jag vet inte stämmer. Försvarsposition, hell yeah!

Just nu känner jag bara för att slänga den här bloggen åt helvete, sluta skriva av mig, sluta finnas, för vad jag än skriver verkar jag tydligen få tillbaka rakt i ansiktet, som ett jävla knogjärn. Men jag ska inte ge efter, inte alls, jag ska stå på mig, jag vet att jag är bättre än dig!