Torsdagen och fredagen var riktigt jobbiga dagar, och jag tvivlade mycket starkt på att jag hade några känslor överhuvudtaget. Jobbigt tjafs och jag stängde av allting... Fick höra de bästa orden som en människa kan få höra... ("Du och jag is the shit")
I fredags kväll när han kom upp till mig i Smedjebacken efter att jag nattat barnen, vet jag inte vad jag kände. Var jag glad eller vad var jag? Vi spelade spel en stund och jag kunde inte koncentrera mig på annat än att försöka fly från verkligheten. Sen gick vi och la oss och pratade om lite allt möjligt. Somnade gott...
Signe och Astrid vaknade i kör 06:04 på lördagsmorgonen. Astrid hade kissat i sängen och Signe ville mysa i dubbelsängen. Tar upp Signe och går in med henne o lägger henne i mitten av sängen, och genast kryper hon upp i famnen på Anders och gosar in sig under hans täcke. Fasterhjärtat smälte... Astrid fick ett nytt torrt lakan i sin säng och sen fick hon ligga där med vällingen och lyssna på Pippi Långstrump. Mina känslor var åter tillbaka...
Under hela dagen var jag så kär som jag någonsin kommer vara tror jag. Allting var så underbart; jag var med de bästa människorna som finns och allting var så himla mys.
Jag vill tacka både mig och A för att vi har lyckats göra det här så bra som vi har, även fast vi har haft (enligt mig) jäkligt många motgånger i form av både känslor, tvivel och osäkerhet. När allting till slut har gått så här bra så kan man inte annat än att fundera på och konstatera att vi är meant to be.
Tack min älskade för att du i alla lägen är världens bästa, och ger mig så himla mycket kärlek att jag nästan bubblar över. Du är det bästa som nånsin hänt mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar