i början på jobbet fanns det en person som jag verkligen inte kom överrens med, varför vet vi egentligen inte någon av oss. vi har pratat lite smått fram och tillbaka, jag och Peter. nu ikväll, tog vi en kvällspromenad i mörkret och pratade, mycket bra prat. stridsyxan som faktiskt använts flitigt (vid ett tillfälle hade till och med en slägga redo mot honom) har grävts ner. det känns bra! han har ett stort hjärta, vilket jag aldrig trodde, och vi kommer bra överrens. jag tycker om Peter!