"Det är en underlig känsla. Jag skulle vilja kunna gå tillbaka dit och slita mig själv ur det helvetet. Hur kunde jag stanna kvar och gå med på att bli behandlad på det sättet? Jag blundar och försöker återvända till den jag var och förstå varför... Det jag då ser är att man efter en så lång tid av det slags upptrappade psykiska terror som jag utsatts för, blir som en zombie och inte kan tänka klart. Man ger sig själv skulden för allt, eftersom man så många gånger har fått höra att man är oduglig. Ja, till slut vet du utan att tveka att du är inget värd. Du är så misslyckad att du till och med är tacksam för att någon ens vill vara tillsammans med dig."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar