Jag förstår ibland inte hur mycket musik egentligen påverkar mig rakt igenom. Just nu är jag i och för sig i värsta känslostormen och gråter för minsta lilla, men när Rickard visade filmen han klippt ihop från när de var i USA i somras, när jag satt hemma i Olles lilla etta och var nykär (varit tillsammans i en vecka) och kände mig övergiven, saknade något så fruktansvärd, så skar det i hela mig till en av låtarna han hade med. Lyssnar på den nu, och börjar nästan gråta. Vad är det som händer? Ibland kan det vara skönt att kunna komma tillbaka till ett känslotillstånd, men det här är bara jobbigt. Jag vill inte gråta på jobbet.

Och nej jag tänker inte sluta lyssna på låten, för den är sjukt bra!