Moving on

Min pappa lever. Eller, han har snarare återuppstått i en annan människa. Han lever, och finns i min närhet igen. Det är en sån sjuk känsla att jag inte vet hur jag ska hantera den riktigt. Jag vet inte annat än att jag är så oerhört glad för det här. Det jag pratar om, är att jag har tagit upp kontakten med min farbror Per, som jag pratat med på en sisådär tio år. Igår kväll var andra gången sedan jag flyttade hit, som jag var hem till honom och Herdis och hälsade på, och det blev precis som förra gången, vi pratar om allt och försöker lära känna varandra på nytt. Kom nog inte därifrån förrän vid 23-tiden, men då hade vi pratat ut om allt som hände när pappa var som sämst och tiden när han dog. Jag blev inte förvånad över vad jag fick höra, utan det var väl det jag alltid vetat om, men inte vågat inse; min egen mamma hade förbjudit Per att hälsa på pappa på dödsbädden. Det här har Per mått så oerhört dåligt över, och mamma i sin tur har "skyllt" allt detta på de, hon har sagt att de inte ville komma och hälsa på. Jag förstår ibland inte hur människor är funtade... Jag älskar min mamma, men ända sedan jag var en liten tjej har jag vetat om att hon gör allt för att folk ska tycka synd om henne. Det irriterar mig...

Vi pratade mycket om allt det här att jag har flyttat tillbaka hit till Ludvika, och att jag ska kämpa på! Det jobbet jag har, är det bästa jag någonsin kunnat få, och jag ska inte förstöra den här chansen, vilket jag redan vet om och gör allt för att visa ett gott ansikte utåt, även fast jag inom mig inte vill annat än att bara flytta tillbaka till Örebro och fortsätta mitt feel-good-life där nere. Jag berättade att Anders nu finns i mitt liv, och är det bästa som har hänt mig och att han är den man jag ska gifta mig med (hihi). De blev oerhört nyfikna och frågade mycket, och det kändes jättebra. 

När jag gick därifrån, funderade jag på en låt som jag alltid har gillat men aldrig kunnat placera texten till, även fast jag alltid känt den relaterad till mitt liv. Moving on heter det, och alla har väl hört den... Men texten, den stämmer så bra in på den här situationen, även fast den inte handlar om samma scenario. 

I’m moving on

And I’m gonna get stronger now

And nothing will break me down

I will not give in to doubt

Those days are gone

I can be who I wanna be

And start living my life of me

I believe it finally

I’m moving on

Sen funderar jag mycket på vad alla människor i min omgivning gör för mig, och jag har kommit fram till att det finns särskilt två personer, utöver Anders då, som stöttar och hjälper mig på alla sätt; Niklas och Stefan. Helt underbara människor!

Äsch nog med dravel... Jobb jobb jobb...

(Jaja ACR, jag SKA supporta... hehe...)