Klockan har nu börjat närma sig 20 och vi åker tillbaka mot stan. Carro släpper av mig vid Anders och går upp i lägenheten. Låser ytterdörren, klär av mig alla kläderna i garderoben i köket och lägger mig i sängen. Gömmer mig under täcket, under Anders jobbarkläder och ser ut som en säng. Trodde i min enfald att jag skulle höra honom i trappuppgången när han kom, men icke då. Helt plötsligt sitter nyckeln i dörren o han klampar in. Tjoff under täcket igen och hoppas på att han inte ser mig. Precis när han har ställt ner sina grejer där inne, så börjar min mobil vibrera, fan tänkte jag, nu upptäcker han mig. Men inte det inte, utan han lämnar ytterdörren öppen och går ner igen. Men, hans egen dörr tillika portnyckel slängde han ju nyss bredvid mig i sängen? Aja, jag ligger där och väntar, och bestämmer mig för att lägga mig åt fel håll i sängen så att han ser mig när han kommer in genom ytterdörren nästa gång. Jag väntar och väntar och väntar, och helt plötsligt hör jag någon som knackar på porten 3 våningar ner. Helvete, han har låst ut sig, haha. Ska jag gå ner och öppna eller ska jag stanna kvar här? Mobilen är på ljudlöst så jag hörde inte att han lånat nåns telefon att ringa med (hans egen låg i lägenheten utan batteri).
Ett par minuter senare kommer han upp i lägenheten, och voila, där ligger jag och tittar på honom. Den minen han fick är obeskrivlig, men efter ett par sekunder fattade han att jag låg där och sprang fram och pussade på mig ("Hej I hate you!"). Han blev nog trots allt lite glad även fast det blev lite kaotiskt med utelåsning o allting...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar