Lyssnar på Melody Club - Palace station, och minns de där fjärilarna jag hade i magen första gången jag hörde låten. Jag låg "hemma" i soffan på Hjortstorpsvägen och Anders var i Arboga och spelade fotbollsmatch. Allting var så nytt och spännande, och det var ju på vippen att det inte hade blivit vi, att jag inte skulle ha legat där i soffan. Det pirret som fanns i magen då var en blandning av att vara överdrivet kär och väldigt osäker. Jag hade träffat den bästa människan någon, men hade inte den blekaste aning om hur länge det skulle vara. Utomhus var det jättekallt, men inombords var jag varm hela tiden och var verkligen lycklig.
Den första gången vi träffades utanför Harrys och gick hem hand i hand, bara förundrade över att det verkligen var vi två som höll varandra i hand. Någonting som ingen hade kunnat tro för ett par år sedan...
Jag klarar inte av att sätta ord till vad den där låten ger för känslor, men jag är toklycklig nu. Älskade Anders, du är så bäst så bäst så bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar