jag kan inte låta bli att vara skadeglad, även fast jag vet hur jävla ont det gör. allt skit jag har fått kastad på mig, för att jag lyckades förstöra mellan dem för över ett år sedan, och samtidigt få höra orden att det var dem igen och att det skulle vara så resten av livet. mig spelade det ingen roll, jag suktade inte efter den där pojkvaskern längre ändå. nu är tydligen "resten av livet" slut och de ska gå isär igen. varför bryr jag mig ens? jo, för att det är roligt. vilket svin jag är. HA! (moget inlägg...)