vilket obehag och vilken jobbig magkänsla jag har nu. fick samtal från beroendeenheten om en borttappad mobiltelefon. idag hittades telefonen, och i samma sekund jag tog i den plingade ett sms upp i rutan. samma avsändare som jag sett så många gånger förut, på exets telefon, i pokersammanhang. ännu en person, fast i samma nät, med samma spindel, var tankarna som for runt i mitt huvud. det fortsatte att plinga under eftermiddagen, sms med uppmaningen till att ägaren till telefonen skulle träffa spindeln på "pokerstället". obehag obehag. nyss kom en kvinna och hämtade telefonen, hon var den inlagda personens mamma. jag hamnar bakom henne på väg tillbaka till mitt rum; på ryggtavlan på hennes tröja "UNIBET POKER". ännu mer obehag, det verkar alltså vara så att det är mamman som dragit in sitt eget barn i pokerträsket, av min intution att döma.  mitt samvete tvingade mig att ringa tillbaka till beroendeenheten, meddela de vad som gömdes i personens telefon. en varning. snälla hjälp denne att bli frisk.

allt som har hänt, är för nära för att jag inte ska bli påverkad av liknande situationer. vrede och spyor på allt vad beroende heter. jag hatar det.